Snart snart snart...
...snaaaart...nervös som jag vet inte vad...
BTW Winnerbäck var GULD och jag börjar må bättre:D
BTW Winnerbäck var GULD och jag börjar må bättre:D
Håll tummarna!
Idag blire winnerbäck me älsklingarna och hoppas hoppas ja klarar de! Det värsta som kan hända är att jag får en smäll i magen eller blir puttad så det drar till. Men hoppas mina livvakter skyddar mig. Någon stol verkar ja heller inte få med mig men jag (den enda) tror faktiskt jag klara mig utan det faktiskt. Annars får ja väl helt enkelt sätta mig rakt upp och ner på marken!
Nu bär de snart iväg, jag längtar...
Nu bär de snart iväg, jag längtar...
såhär dagen efter....
När jag vaknade imorse var allt som vanligt. Jag skulle vända mig om och möts av en jobbig smärta i magen och dras genast tillbaka till verkligheten, till gårdagen, till allt som hänt de sista dagarna. Med en djup suck lägger ja mig ner igen och somnar om.
Nu några timmar senare börjar jag komma igång. Den första timmen kände jag mig bara stel och klumpig. Nu känner jag mig bara seg och som en gammal tant som går helt ihopkrupen. Har sjukskrivit mig från jobbet för att ta de lugnt men det är tråkigt. Har inte så mycket å göra så jag kollar på os som jag gjort de senaste två dagarna. Kul, nu hänger ja ju me lite iaf. Försöker tänka på imorn men jag är rädd för att det kommer bli en jobbig dag. Känns inte som ja kommer hinna bli hundraprocentig...eller ens femtiprocentig. Men ja ska nog klara av de!
Ne nu ska jag kanske lägga mig ner så huvudet iaf hänger med lite. Allt går skit seg ida men det ska nog snart gå över!
Nu några timmar senare börjar jag komma igång. Den första timmen kände jag mig bara stel och klumpig. Nu känner jag mig bara seg och som en gammal tant som går helt ihopkrupen. Har sjukskrivit mig från jobbet för att ta de lugnt men det är tråkigt. Har inte så mycket å göra så jag kollar på os som jag gjort de senaste två dagarna. Kul, nu hänger ja ju me lite iaf. Försöker tänka på imorn men jag är rädd för att det kommer bli en jobbig dag. Känns inte som ja kommer hinna bli hundraprocentig...eller ens femtiprocentig. Men ja ska nog klara av de!
Ne nu ska jag kanske lägga mig ner så huvudet iaf hänger med lite. Allt går skit seg ida men det ska nog snart gå över!
Hemma, sjuk, sjukare
Ja nu var det ett tag sen jag skrev och jag kan väll säga att ganska mycket har hänt sen sist. Jag börjar med att säga att jag kom någorlunda levande hem från Magaluf. Vi var lite sjuka men vi klarade av flygningen iaf. Väl hemma var det bara att krya på sig så mycket som möjligt eftersom jag skulle spela match redan dan efter. Mer eller mindre (ganska mycket) sjuk åkte jag iväg till matchen och försökte göra så gott jag kunde. Med tanke på att ja både var förkyld och hostade och inte hade tränat på någre veckor så tycker jag att min insatts var hyffsat. Dagen efter hade jag sjukskrivit mig och det behövdes verkligen. Men sen var de bara att sätta igång och börja jobba ikapp alla dagar man missar när man varit borta.
På Torsdagen så vart halkan avklarad. Kul men inte det roligaste jag gjort. Det känns bra att få ha testat på det under "säkra" omständigheter.
På fredagen var det dags för min 19 årsdag. Hade även en körlektion på morgonen men sedan var det bara att fara hemmåt å ladda för eftermiddagen och kvällen. Laddningen bestod av att kolla på tennis i evigheter (mer än två timmar) och sedan förlägningen på damernas fotbollsmatch mot tyskland. Lagom varm i kläderna efter mycket hoppande, gormande å springande fram och tillbaka välkomnade jag mina släktingar. Vi fikade och fikade och jagade getingar. Tillslut fick jag öppna presenter och sedan hade vi en liten hundträff ute på gatan. 4 hundar och 2 katter, funkar de? njee katterna flydde och en hund kissa på sig. När alla väl gett sig iväg var det till att häva i sig lite mat och hämta upp lo. Sen styrdes hjulen mot majsans lilla boning (korridor). Där väntade tydligen en överrasking på mig och jag var både spännd och orolig. Man vet ju aldrig vad dessa människor hittar på. Men jag hade inte behövt oroa mig. Dom hade fixat tårta, hattar, självporträtt, paket och dricka. Efter många dåliga regler och lite för många klunkar styrde vi färden mot satin. På vägen hände vissa incidenter men vi lyckades iaf ta oss fram ganska så hela och rena (!) På satin hann vi bara vara en timme men det räckte gott och väl. Trasiga fläcktar, bråk och shotts avlästes av rymningar och många fyllekort. När jag nästa dag hade lyckats släpa mig till jobbet hade dom underbara kamraterna linda, atal och robin köpt blommor och godishjärtan till mig.
Denna helg hann knappt ta slut innan nästa sak hände. Jag, muwlin och majsan skulle ha knytis men kvällen slutade med magont som slutade med att jag åkte in akut till sjukhuset. Väl där misstänkte dom att jag hade en iflamation i kroppen eftersom jag hade förhöjda vita blodkroppar i blodet. Jag skickades runt en massa, från akuten till gynnekologe och tillbaka till akuten tills jag tillslut vart inlaggd. Jag fick dropp och dom tog ännu fler blodprov på mig. Men dagen flöt sakta fram trotts att ja för de mesta sov. Jag svängde även förbi och gjorde ett ultraljud men det gav inget resultat. Hela tiden sköt läkarna upp en skicktröntgen och operation eftersom jag inte visade på alla symptomer till blindtarmsinflamation. Jag hade hög sänka och högt värde av vita blodkroppar, jag hade svinont i magen när dom tryckte och kände (allt talade för en inflamation i blandtarmen) men jag var hungrig, jag hade inte feber, jag hade inte ont när jag rörde på benen och de hitta inget på ultraljudet (som talade imot en inflamation). Så allt var lite konstigt. Efter mycket om och men kom iaf en kille in med något som jag skulle dricka. Det smakade skit men jag skulle iaf iväg å röntgas. När det var klart hann jag sova ungefär en halvtimme innan läkaren kom in och sa att ja skulle opereras, då var klockan nästan 12 på natten. Jag fick duscha och ta på mig ett nattlinne typ och sedan bar det iväg. Först fick jag lite lugnande innan vi åkte iväg, sen fick jag nått starkt smärtstillande så allt började snurra och sen tillslut så sövde dom mig. När jag vaknade hade jag onte överallt, slangar överallt, saker på hela kroppen (kändes det som) och halsen var torr som öknen. Jag somnade om men nästa gång ja vaknade skulle vi åka tillbaka till rummet. De tog bort ltie av sladdarna och sakerna och jag fick lite vatten att dricka. Jag försökte att inte hosta eftersom det spännde i hela magen. Efter någon timme till lyckades ja resa mig upp ur sängen och efter ytterligare en stund klarade ja av att gå upp på toa. Jga kände mig lite piggare och fick tillåtelse att börja äta. Slangarna till droppen togs bort och jag började känna mig lite mer levande. Då drabbade ett bakslag mig. Jag var så trött så jag inte orkade hålla ögonen öppna så det var bara att lägga sig igen och sova. När dom väckte mig var det dags för mat och jag gick upp för att försöka äta någe. det gick sådär men nu var ja iaf lite piggare. Efter de kom mamma och hälsade på och lite senare kom även Malin, Marie och Sabina med ett litet lejon och en skål med godis i.
Vid femtiden fick jag iaf tillslut åka hem och det var den skönaste jag varit me om. Bara känslan att få gå ut från det där jävla sjukhuset som jag så snabbt hade blivit fången i var stor. Så nu borde jag lägga mig så jag hinner vila och bli bra till lördag då vi åker till linköping och winnerbäck. (jag tror den största sorgen när jag blev inlagg var att jag kanske inte skulle kunna få åka dit, det känndes verkligen som att det inte var meningen att ja skulle få se honom....)
Som sista sak vill jag nu tacka alla underbar änglar jag har till kompisar. Utan er är jag inget. Den här sista veckan har jag verkligen kommit fram till att ni är underbara. Tack tack och åter tack för att ni tänker, bryr er och tar hand om mig! <3
På Torsdagen så vart halkan avklarad. Kul men inte det roligaste jag gjort. Det känns bra att få ha testat på det under "säkra" omständigheter.
På fredagen var det dags för min 19 årsdag. Hade även en körlektion på morgonen men sedan var det bara att fara hemmåt å ladda för eftermiddagen och kvällen. Laddningen bestod av att kolla på tennis i evigheter (mer än två timmar) och sedan förlägningen på damernas fotbollsmatch mot tyskland. Lagom varm i kläderna efter mycket hoppande, gormande å springande fram och tillbaka välkomnade jag mina släktingar. Vi fikade och fikade och jagade getingar. Tillslut fick jag öppna presenter och sedan hade vi en liten hundträff ute på gatan. 4 hundar och 2 katter, funkar de? njee katterna flydde och en hund kissa på sig. När alla väl gett sig iväg var det till att häva i sig lite mat och hämta upp lo. Sen styrdes hjulen mot majsans lilla boning (korridor). Där väntade tydligen en överrasking på mig och jag var både spännd och orolig. Man vet ju aldrig vad dessa människor hittar på. Men jag hade inte behövt oroa mig. Dom hade fixat tårta, hattar, självporträtt, paket och dricka. Efter många dåliga regler och lite för många klunkar styrde vi färden mot satin. På vägen hände vissa incidenter men vi lyckades iaf ta oss fram ganska så hela och rena (!) På satin hann vi bara vara en timme men det räckte gott och väl. Trasiga fläcktar, bråk och shotts avlästes av rymningar och många fyllekort. När jag nästa dag hade lyckats släpa mig till jobbet hade dom underbara kamraterna linda, atal och robin köpt blommor och godishjärtan till mig.
Denna helg hann knappt ta slut innan nästa sak hände. Jag, muwlin och majsan skulle ha knytis men kvällen slutade med magont som slutade med att jag åkte in akut till sjukhuset. Väl där misstänkte dom att jag hade en iflamation i kroppen eftersom jag hade förhöjda vita blodkroppar i blodet. Jag skickades runt en massa, från akuten till gynnekologe och tillbaka till akuten tills jag tillslut vart inlaggd. Jag fick dropp och dom tog ännu fler blodprov på mig. Men dagen flöt sakta fram trotts att ja för de mesta sov. Jag svängde även förbi och gjorde ett ultraljud men det gav inget resultat. Hela tiden sköt läkarna upp en skicktröntgen och operation eftersom jag inte visade på alla symptomer till blindtarmsinflamation. Jag hade hög sänka och högt värde av vita blodkroppar, jag hade svinont i magen när dom tryckte och kände (allt talade för en inflamation i blandtarmen) men jag var hungrig, jag hade inte feber, jag hade inte ont när jag rörde på benen och de hitta inget på ultraljudet (som talade imot en inflamation). Så allt var lite konstigt. Efter mycket om och men kom iaf en kille in med något som jag skulle dricka. Det smakade skit men jag skulle iaf iväg å röntgas. När det var klart hann jag sova ungefär en halvtimme innan läkaren kom in och sa att ja skulle opereras, då var klockan nästan 12 på natten. Jag fick duscha och ta på mig ett nattlinne typ och sedan bar det iväg. Först fick jag lite lugnande innan vi åkte iväg, sen fick jag nått starkt smärtstillande så allt började snurra och sen tillslut så sövde dom mig. När jag vaknade hade jag onte överallt, slangar överallt, saker på hela kroppen (kändes det som) och halsen var torr som öknen. Jag somnade om men nästa gång ja vaknade skulle vi åka tillbaka till rummet. De tog bort ltie av sladdarna och sakerna och jag fick lite vatten att dricka. Jag försökte att inte hosta eftersom det spännde i hela magen. Efter någon timme till lyckades ja resa mig upp ur sängen och efter ytterligare en stund klarade ja av att gå upp på toa. Jga kände mig lite piggare och fick tillåtelse att börja äta. Slangarna till droppen togs bort och jag började känna mig lite mer levande. Då drabbade ett bakslag mig. Jag var så trött så jag inte orkade hålla ögonen öppna så det var bara att lägga sig igen och sova. När dom väckte mig var det dags för mat och jag gick upp för att försöka äta någe. det gick sådär men nu var ja iaf lite piggare. Efter de kom mamma och hälsade på och lite senare kom även Malin, Marie och Sabina med ett litet lejon och en skål med godis i.
Vid femtiden fick jag iaf tillslut åka hem och det var den skönaste jag varit me om. Bara känslan att få gå ut från det där jävla sjukhuset som jag så snabbt hade blivit fången i var stor. Så nu borde jag lägga mig så jag hinner vila och bli bra till lördag då vi åker till linköping och winnerbäck. (jag tror den största sorgen när jag blev inlagg var att jag kanske inte skulle kunna få åka dit, det känndes verkligen som att det inte var meningen att ja skulle få se honom....)
Som sista sak vill jag nu tacka alla underbar änglar jag har till kompisar. Utan er är jag inget. Den här sista veckan har jag verkligen kommit fram till att ni är underbara. Tack tack och åter tack för att ni tänker, bryr er och tar hand om mig! <3
MAGALUF!!!!
Here I am! woho sa harligt att vara har nu! Vadret e fint och hotelet bra (forutom alla stekare som bor runt oss och som tavlar om att fa oss t sina rum...tihi) Poolen och stranden kan inte bli battre. Inte sallskapet heller. Visserligen borjar ja langta lite hem nu. Amanda ligger i halsont och feber och sjalv kommer sakert mitt komma. Vi har tagit de lugnt tva dagar nu for att inte bli helt konstiga. De har varit skont, ja e ju trotsallt gammal o skorpig:P hahah
Ne nu tar tiden snart slut. Bast o avrunda! kanske har av mig senare!
Ne nu tar tiden snart slut. Bast o avrunda! kanske har av mig senare!
