miiillis

Imorse vaknade jag till snöstorm och minusgrader. Kul! Ibland börjar jag fundera på om det här jobbet verkligen är värt allt. Jag och anneli cyklade på i motvinden men snöis piskande i ansiktet och beklagade oss över hur jävla jobbigt det kan vara. Jag skrek helt plötslig "tack så jävla mycket johan, jag hoppas du sover jävligt skönt just nu för det hade jag kunnat göra annars!" 
Nej jag var inte bitter imorse. Och inte vart jag mer bitter av att det bara gick mer å mer åt helvete och jag tillslut fick gå ut ur rummet hos S-tanten och andas för att inte riskera att säga någe dumt. Väl hemma explodera jag för mamma innan jag ens hade fått av mig klädern. Snäll som hon är lagade hon mat och satte skovärmare i skorna för att försöka torka dom. Jag älskar henne!

Nu har jag äntligen slutat och duschat så ska snart iväg och tanka och sen till pappa. Ska försöka komma på vad ja ska ha på mig ikväll...
Och så samma problem, hade ett helt perfekt blogginlägg i huvudet imorse (jaa när jag var sådär underbart "inte" bitter) men nu när jag väl får tid kommer jag inte ihåg det...sug

Efter en ganska så lugn dag på jobbet vart det på tisdagen hem för att göra sig iordning och sedan dra till becka för att förfesta innan det bar iväg till satin. Jag hade tankar på att ta det lugnt eftersom jag skulle jobba dan efter (lyckades tjuva till min en timme så började kl 2 ist för 1) men jag vet inte riktigt vart den tanken tog vägen när jag faktiskt tog med mig två liter öl till förfesten... och sedan bäställde en öl, en cider och en jäger direkt när jag kom in... Inte smart gjort (upptäckte jag dan efter). Med tanke på att det var minusgrader och jag cyklade hem utan hallsduk utan att frysa kan ja tänka mig hur dragen jag var, och att jag knappt kommer ihåg någe. Det är skönt iaf att folk inte blir för sura när man ringer och väcker dom mitt i natten när dom ska upp sen på morgonen tihi.
Iaf så mådde jag inte så bra och det var med nöd och näppe som jag lyckades släpa mig iväg till jobbet. Väl där började jag må bättre och snart var jag både törstig och grymt hungrig. Och trött! Så trött så jag faktiskt inte orkade tänka ut något att skriva igårkväll utan sparade det till idag. Så nu sitter jag på lunchrasten och är fortfarande väldigt trött men inte lika seg dock. Ska tagga för dom sista timmarna sen är jag ledig! Imorn blire halloween men jobbet och på lördag ska jag stå på underbara mässan. Nu tror jag faktiskt att jag ska ta de lugnt på fredag, annars kommer jag aldrig orka. Jag är ju trotsallt gammal och skorpig....

Det här jobbet är ganska tufft. Jag vet vad som färväntas av en men endå kan det vara jobbigt ibland. Det var tredje sen jag började, mindre än ett halvår sen. Dom första två tog jag helt okej men den här, vi hade träffats så mycket och fått en kontakt. Jag visste att det skulle ske och det var bäst det som hände men endå kom det som en chock. Att veta att man aldrig mer kommer få träffa dom... men men, jag sköter dom trotsallt i livets slutskede....vad förväntar jag mig...

Ikväll (natt?) var jag ute med Japp på kvällspromenad. Det började jätte bra med att jag var ovanligt pigg och det hade nästan slutat blåsa. Istället för att "bara" gå runt kvarterat bestämde jag mig för att gå lite längre, typ några kvarter till. Som sagt gick allt bra ända tills vi kommer ut på stora vägen för att bege oss hem. Mitt på gatan lite längre fram ser jag en man gå. När han får syn på oss börjar han gå mot våran trottoarkant. Jag stannar Japp och funderar på om jag ska vända. Kommer fram till att det känns dumt och orkar inte gå en för stor omväg utan istället kortar jag ner Japp och börjar gå över gatan. Mannen börjar då också att gå över gatan och jag vänder tillbaka. Han vinglar till lite och tanken "jag hoppas bara han är berusad" far genom mitt huvud. In i telefonen säger jag "Om någe skulle hända nu så är jag ungefär två gator bort från våran gata på stora vägen där bussen går..." Sedan drar jag till mig Japp och går. Mannen böjer sig fram som för att hälsa på Jappen och självklart blir han glad och vill hälsa tillbaka men jag drycker fram honom och säger att vi måste gå hem. Till mannen säger jag "hej ursäkta, ha de bra" medans jag drar i japp som vill stanna och lukta. Mannen säger något i stil med "vad är problemet" men jag fortsätter bara gå, vågar inte vända mig om. Efter ett tag kan jag slappna av och låta jappen stanna och själv vända mig om och se så mannen gick åt andra hållet. I telefonen hör jag "Asså seriöst va fan ere som händer, du kan ju inte bara säga sådär och sen bli helt tyst..." Vadå bättre att höra mig andas än en massa skrik och en tappad telefon! Eller? Kom ju iaf hem ordentligt och nu har jag ätit min efterlängtade glass så nu ska jag sova!

Trots kylan så fanns det ju iaf lite som värmde. Som tex min hamburgare med kalla pommes, det satt fint där! Jag tror jag var lite hungrig... Och målen och sällskapet... En sån kväll har man inget att klaga på faktiskt. Man tror inte att det kan bli bättre förens man kommer hem å slår på tvn å ser att PB äntligen har börjat igen! Är han het eller är han het! Skönt att man är 7 avsnitt före oxå tihi.

Efter en mycket lugn söndag med bakispromenad hos kakan och ett sista farväl till matilda bestämde jag mig för att åka tillbaka till eliten med inställningen "sova är överskattat". Sällskapet lockade ju trotts allt ganska mkt. Att jag gått runt som en zombie hela dagen med värk i hela kroppen fick mig inte att fundera på om jag kanske borde ha lagt mig redan vid sju för att orka upp imorse. Nej nej utan jag var uppe jaja. Imorse ångra jag mig ganska mkt när klockan ringde och jag hade så ont så jag knappt kunde röra mig. Sova är inte överskattat! Sova är skönt.
Som tur var fick jag inte så många tunga jobb idag så jag överlever nog, hoppas jag. Och så håller jag tummarna att jag får sluta halv 2 ist för 4. Måste ju hinna vile lite till ösk matchen senare ida.

Och trotts att jag är så stel så jag knappt kan röra mig så har jag kommit fram till en sak. Jag vill inte sluta på fotbollen! Matcherna i lördags var för underbara för att ge upp. Och när eliten äger så mycket som vi gör så kan jag ju inte svika...
På någe sätt kommer allt lösa sig. Och då ska jag vara med. Punkt slut!

Inte igen, inte en till....jag orkar inte.

Flytta på stenen, rita upp vägen och ta dig till målet. Sluta skjut upp saker och bestäm dig vad du vill göra och vart du vill komma. Låt inte känslorna dra ner dig igen, lämna det som varit. Vad vill jag göra? Våga!

Svara inte. Låt det vara. Släpp allt för en sekund och låt dig bäras iväg. Gör samma sak själv. Ångra det inte.

Det är enkelt att leva om man inte ser skiten runt sig!

Och jag förstår inte varför folk tycker jag är konstig och hemlighetsfull....

Jag vet exakt vad jag vill göra! Jag vill åka till Brasilien på en massageutbildning. Jag har funderat och drömt om det hur länge som helst nu och när jag fick se det bara klicka det. Det är det jag vill göra. Kommer jag inte iväg till Brasilien vill jag iaf göra nån sorts massageterapeut utbildning.

Jag tror verkligen det är det jag vill göra.... Just nu känns det bara sååå rätt!

Sluta tänk på att du ska göra det sen eller imorgon, det kanske aldrig blir av då.

Dessa tankar försöker jag tänka men det är inte alltid lätt. Det är inte alltid som man vill ta tag i saker...förhoppningsvis löser dom sig...

Nu har jag jobbat kväll och sitter här. Har precis ätit lite glass och äppelkaka så ska snart sova.
Trots att ja inte träna så mycket igår (när ja väl tagit mig iväg) så har jag lite träningsvärk idag. Inget jag lider av men tycker bara det är lite kul eftersom jag knappt gjorde någe.

Föresten går de inge bra för mig att sluta knäcka fingrarna...det är ett beroende så jag förstår lite dom som slutar röka å så...det går av bara vana lixom. Sen att jag har världens dåligaste självdiciplin hjälper ju inte...

Efter en underbart bra föreläsning idag om positiva tankar, målbilder, tanke kraft och avslappning är jag nu jätte taggad på att ändra mitt liv och göra allt jag vill. Vi fick skriva vad vi tänkte på exakt nu, vi fick skriva en önskelista om vad vi vill ha/göra i livet och vi fick massa positiva lappar att sätta upp på olika ställen. Hon prata om hur man kan vända negativa undermedvetna tankar till positiva och komma över sina rädslor. Jag hoppas verkligen att dom kan lyckas få till några fler tider så man kan få jobba vidare på det hära. Det är något som jag tycker verkar väldigt intressant.
Jag fick även lite tankar och funderingar på om man kanske skulle kunna göra någe liknande med fotbollen. Jag känner att det kanske skulle behövas, inte bara i vårat lag då utan kanske i hela föreningen för att få in lite annat tänk. Får fundera lite på det....

Yes! Nu sitter nummer två på kroppen! En orm på baksidan av överarmen! Så jävla snygg. Maries var inte heller dum den. Skit snygg och med så jävla mycket känslor bakom. Jag är berörd!

Tyvärr så fick ju både jag och sabina mersmak. Men ska försöka att hålla mig lite nu. Vill inte göra något jag ångrar... Däremot kanske det blir något annat så länge...tihi

Asså nu börjar jag seriöst bli rädd för mig själv. Hittade just 84 sidor till med bilder och så. Sammanlagt blir det 189 sidor med bilder och information och saker som jag själv har skrivit om två saker som jag tydligen var ganska så besatt av för några år sedan. Hjälp...

Tur att jag har blivit mognare nu (om vi bortser min mapp med bilder på snyggingar ;) )

Så många papperssidor hade jag i pärmen. De mesta var bilder så fatta hur mycket färg det måste gått åt. För att inte tala om träd till papprena. Asså nu skäms jag ju nästan lite. Just då verkade det faktiskt ganska logiskt, nu...mest idiotiskt. Haha. Får smyga ner papprena i återvinningspåsen och sedan åka iväg med det nån dag.

Jag har upptäck idag att jag en gång i livet tydligen var besatt. Det är nästan hemskt att se i dagens läge. Asså jag hitta tre pärmar med bilder och info som jag tydligen har samlat på mig. Hemskt! Så nu ska jag slänga allt detta för att försöka få plats med lite vettigare saker i garderoben.

För övrigt så hatar ja sport och framförallt domare. Jag ska sluta kolla på sport för det är fan inte bra för mig...