miiillis

Har inte mått så bra de senaste veckorna. Har varit gråtfärdig flera gånger för ingenting. För minsta lilla har jag velat gömma mig.

Nått måste väl vara lite fel när man funderar på hur det skulle kännas att hoppa ut från en bil som kör i 100 km/h. Skulle man överleva? När skulle man tappa medvetandet. Hur många varv skulle man snurra innan det tog stopp.

Igår sa nog min kropp ifrån. Fick feber och mådde skit.
Jag grät igår kväll. Jag grät så det gjorde ont. Jag grät tills öronen var fulla med vatten och halsen skrek fasten det inte kom något ljud. Jag grät tills jag inte fick någon luft och tills håret var helt blött. Jag grät tills öronen sprängde och jag inte klarade mer.

Jag sov inte mycket. Fick ingen ordning. Det kändes som ett krig fast bara innom mig.


Jag börjar bli lite rädd.

Jag visste att det skulle komma men jag har nog aldrig riktigt förstått de. Jag levde in i det längsta i min lilla dröm men även från drömar måste man vakna.



Vad ska man nu göra. Kanske dags att börja plugga och ta tag i sitt liv kanske. Kul...