Jag, Jag, Jag, Jag!
Jag blir så trött. Hela tiden, jag ordnade det... jag såg till att.. jag var där... jag såg... jag... jag..jag... Ibland funderar jag på om det helt enkelt inte finns några andra i hennes universum. Det spelar lixom ingen roll om man faktiskt var fler där eller om de var någon annan som kom på idén eller att besöket hon pratar om var för en vecka sen och egentligen inte relevant idag. Andra mäniskor brukar säga Vi. Som en grupp. Men inte hon.
Det spelar ingen roll att jag var där också och att hälften av det hon säger inte stämmer. Det är fortfarande hon som har gjort det och är duktig. Hela tiden ute efter att berätta hur duktig hon är...
Jag tål inte att alltid lyssna på det!
