wonderwoman på riktigt ju!
Den här veckan har varit lite konstig, så på sätt och vis är jag ganska glad att den är slut. Samtidigt längtar jag inte närmare till jul. 10 dagar kvar tydligen. För en gångs skull har jag faktiskt redan köpt de flesta julklapparna men trots det känner jag mig stressad. Ne inte stressad över att jag inte kommer hinna, bara stressad över att det jämt går så fort. Längtar inte efter den där känslan, den där lilla ångesten som alltid kommer småkrypande hur mycket jag än försöker gömma mig för den. Iår kommer definitivt inte vara ett undantag. Positiva tankar, jahvisst jag försöker men det finns så många känslor som alltid väller fram.
Tillbaka till veckan då. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som varit konstigt utan det är bara allt, hela situationen, hela veckans alla timmar. Typ. Jag har lyckats undvika att bli magsjuk (hur jag nu lyckades med det) men ist kan jag ha åkt på en liten skit förkylning. Jag har lyckats undvika ett märke efter en armbåge i ögat men ist fick jag det av en boll. Jag kan även ha fått en mini hjärnskakning. Men det är inte säkert. Visserligen kände jag mig lite groggy efteråt och seg under kvällen men det kan likaväl ha varit inbillning eller förkylningen. Jag har även insett att jag är extremt långsint samtidigt som jag är jävligt glömsk. När det gäller analysering av mig själv är jag grymt bra (beroende på hur man ser det). Jag har även fått ett dödsbesked i veckan utan att riktigt ha orkat ta in det.
De är det jag kommer på i nulägets stress över att jag ska snart bli upphämtad av en kollega. Jag är trött och längtar bara tills jag slutar och får sova! Det ska blir skönt för nu känner jag att det börjar bli osamanhängande igen....