Sommarnostalgiångest i kylan
Sitter och raderar sms från tiden runt studenten och jävlar va jag längtar tillbaka. Sol, värme och lata dagar (oftast iaf)! Brännboll, volleyboll, film halva natten, fest, utvärderingar, sista proven, ångest, lycka, förberedelser, skratt, tårar, fotboll, ännu mera skratt, sola, svettas, grilla, avslutningar, sånger. Listan kan göras lång på saker jag längtar tillbaka till. Saker jag saknar. Tänk då, hur allt bara flöt på. Man längtade till studenten. Och nu...?
Kylan smyger på. Även fast det är underbart när solen lyser i dom gnistrande träden är det inte samma sak. Saker har förändrats. Folk kommer och går. Just nu är det jobbet som styr de mesta. Hela den här hösten har varit ett enda stort hav av förvirrande tankar, känslor och händelser. Fotbollen gick skit, att inse att man inte skulle tillbaka till skolan på hösten var (tro det eller ej) ganska hårt, att inte ha daglig kontakt med alla var skönt tills man insåg att man faktiskt saknar vissa och så vidare...
Det är väl bara att sansa sig och gå vidare. Men den här ångesten är väl endå nått man måste få nångång. När man inser att man aldrig kommer komma tillbaka till den där tryggheten som man faktiskt hadde en gång i tiden. Och när man inser att livet inte är oändligt utan det är nu man ska göra någe med det. Nu när man får fria tyglar. . .
Kylan smyger på. Även fast det är underbart när solen lyser i dom gnistrande träden är det inte samma sak. Saker har förändrats. Folk kommer och går. Just nu är det jobbet som styr de mesta. Hela den här hösten har varit ett enda stort hav av förvirrande tankar, känslor och händelser. Fotbollen gick skit, att inse att man inte skulle tillbaka till skolan på hösten var (tro det eller ej) ganska hårt, att inte ha daglig kontakt med alla var skönt tills man insåg att man faktiskt saknar vissa och så vidare...
Det är väl bara att sansa sig och gå vidare. Men den här ångesten är väl endå nått man måste få nångång. När man inser att man aldrig kommer komma tillbaka till den där tryggheten som man faktiskt hadde en gång i tiden. Och när man inser att livet inte är oändligt utan det är nu man ska göra någe med det. Nu när man får fria tyglar. . .
