miiillis

Fy fan vad tiden har gått fort. Ändå käns varje sekund som jag tänker på dig som en evighet. Hur hade det varit om du fortfarande hade funnits här med oss?
Jag kommer så väl ihåg den kvällen, hela den helgen.
Jag minns så tydligt dina sista ord... Men jag lovar, jag kommer aldrig glömma dig!
Det såg ut som om du sov och jag ville bara att du skulle röra på dig, fälla upp ögonen och vakna. Istället sjunk du bara ihopp mer och mer.
Jag visste inte vad jag skulle göra utan dit, jag vet det fortfarande inte. Trots att tre år har gått. TRE jävla år! Så mycket har hänt som jag önskar du hade kunnat sett, även fast jag vet att du ser det. Det finns så många gånger som jag önskar att du fanns här så jag skulle kunna prata med dig...
Jag kan komma på mig själv med att tänka som om du fanns här. Men sen rinner tårarna när jag kommer på att du inte gör det längre....och du kommer aldrig mer att göra det.
Men allt ont har något gott med sig, jag tror inte jag haft såhär bra kontakt med farfar någonsinn.
Men jag vill ha någon att skylla på, någan att skälla och slå på. Jag vill ha någon som kan ta dig tillbaka till mig... Jag skulle kunna ge vad som helst för att du skulle komma tillbaka till oss!
Jag hatar det.....jag HATAR det.....jag HATAR det.... det som kallas canser

Jag vill bara ha dit tillbaka....du var min bästa vän....det var dig jag pratade med... Du hade kanske inte tyckt om saker jag gjort, men det skiter jag i...

DU är min ängel <3 

"Jag glömmer dig aldrig! Det lovar jag dig!" 

?  28 november 2004 (söndagen den första advent)

     DU hann inte bli 70....