miiillis

Nu är det sista dagen på 2008. Om några timmar ska glasen höjas och vi ska skåla in det nya året. Tänk vad tiden kan gå fort (och jävligt långsamt med för den delen...). Jag menar, det känns ju inte som ett år sedan vi var på den där festen i sörby (där det visade sig att jag visst hade brukare sen).

Vad har hänt under året som gått då. Hur ska man kunna summera ett helt år. Det har varit skratt och tårar (oftast blandat), lycka och sorg, saknad och längtan, med och motgångar.  Studenten är avklarat och jag har jobbat över 7 månader i hemtjänsten (något jag aldrig trodde jag skulle göra eller klara av). Fotbollen började bra men har nästan skitit sig nu. Det känns som att något som varit mitt liv sakta börjar avta och det är tråkigt. Men ur nått dåligt kommer alltid nått bra. När fler och fler började lämna laget började några umgås mer och ur detta växte Eliten fram. Många roliga och knäppa stunder har vi lyckats skapa utanför fotbollsplanen!
Under året har även vänner kommit och gått. Vissa har flyttat för att jobba och plugga medans andra har man lärt känna här. Minnen läggs på lager för att förhoppningsvis för alltid finnas kvar.
Det är mycket jag önskar aldrig hade hänt eller jag aldrig hade gjort. men som en vänn jämt påminner mig om när man ser henne; no regrets. Fick jag göra saker igen hade jag nog gjort det annorlunda men det är iendå nte mycket jag ångrar. Istället ska jag glädjas åt det bra som har hänt. Åt de roliga stunderna jag haft med nära och kära. Dom som får en att orka fortsätta!

Ne nu kommer jag inte på så mycket mer. Finns så mycket som har hänt och så mycket jag kommer komma ihåg men allt går inte att skriva om.

Nu satt jag här en stund och rörde inte datorn och då hoppade skärmsläckaren igång. Fram rullar bilder från året som gått faktiskt. Avslutningen med skolan, balen, studenten, beachvolly vid pölen, magaluf, skorpkalas, jobbfest, halloween, tatuering och andra smått minnesvärda fester. Med ett leende konstaterar jag att året faktiskt varit helt underbart. Önskar bara att det kan vara så igen. Skulle gärna vilja återuppleva vissa saker, ha tillbaka stunder jag saknar. Hoppas bara 2009 bjuder på lika mycket skratt och upplevelser!

Varför lyssnar ingen på mig för! Jag har kommit fram till att alla är idioter! Nej inget fel på mig inte, bara alla andra... tji fick ni! hahahah

Jag mår typ illa så fort jag tänker på choklad. Och endå kan jag inte låta bli att fortsätta ät när det står framme. Har till och med varit nära att gå ut och ta lite julgodis innan jag kommit på att jag bara kommer må illa. Den senaste veckan har vi fått chokladask efter chokladask till jobbet. Ibörjan var man skit glad, choklad e ju gott. Men nu börjar man bli mätt på det. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det här jobbet kommer göra mig tjock haha.

Nu ska jag iaf vägra choklad (och kanske mat till viss del) den närmaste veckan!

Efter den gågna veckans bitterhet över julen är jag, trots allt, inte överdrivet sur å grinig såhär dan (läs minuterna) innan julafton. Nej tvärtom är jag faktiskt ganska glad. Vet inte om det är för att jag flänger runt så mycket så jag inte hinner tänka eller om det är för att jag helt enkelt börjat tänka positiva tankar igen. Annars kan det ju vara så att nått annat finns där som gör mig lycklig. Jag tror det är kärleken. Kärleken jag får från familjen och vänner. Jag känner mig uppskattad och älskad. Och jag har även upptäckt att det finns fler som uppskattar en. Brukarna. Dom äldre jag går till. Jag, mitt besök kan vara höjdpunkten på dagen. Att jag kommer och önskar dom en god jul, en trevlig kväll, bara säger hej. För dom är det viktig och när dom påpekar det växer jag. Det är då jag är stolt över mitt jobb. Det är en sån kommentar som kan göra min dag. Och idag har jag fått höra några sådan och då kan jag helt enkelt inte vara sur. Sen skulle det kunna vara vissa saker som kunde vara bättre. Men man kan inte få allt. Och tydligen ska det ju vara bra att längta. Nu har jag hört det två gånger idag så får väl lita på det då...

Ojoj så det kan gå. Haha. När jag började skriva var klockan 20 i 12 och nu en timme senare avslutar jag bloggen. Så det kan gå när man städar sammtidigt! (Fast har märkt att det inte är ett vinnande koncept att börja göra saker halv 12 på natten. Men så får det vara!)


Jag önskar alla en riktig GOD JUL! Hoppas dagen blir bra och maten är god! Själv ska jag äta imorn och sedan gå på diet eller nått. Ska iaf våga vägra choklad efter dom här veckorna...

Alltså jag färgar håret.

Först var jag tydligen blåbärsmjölkliknande men det byttes snabbt till orange och sedan lite rött. Men det är fortfarande väääldigt orange/rött. Suck. Men jaja det e ju snart jul (vad gör man inte för att hålla humöret uppe...) Ja tänka sig att det är julafton imorn. Usch va tiden går fort, när man inte vill de vill säga.

Och jag har kommit fram till att jag nog kanske inte är så normal. Men jag skyller på min familj. Jag menar, hur ofta ställer sig (nästan) hela familjen och färgar håret halv 12 på kvällen?!? och sjunger i kör till "ska vi byta grejjer, ska vi byta grejjer med varann..." Ne det är en giltig anledning!

Nu ska jag skynda och skölja ur håret! Förra gången hade ja de ju 20 minuter för länge så tänke vara duktig den här gången!

Nu åker du till den stora staden. Och trots att det kanske inte verkar så är jag faktiskt glad för din skull. Hoppas verkligen du får det underbart och mår bättre där. Vet hur jobbigt du har haft det och jag vill ju bara att du ska få må bra!
Du kanske inte vet om det men du betyder, och har betytt, jävligt mycket för mig och jag tror inte jag märkt det på riktigt förens nu. Nu när jag inser att vi inte kommer träffas lika ofta. Du var ju endå den som fick mig att fortsätta på fotbollen och släppa på vissa tyglar. Utan dig hade jag aldrig fått varit en del av eliten.
Så jag önskar dig all lycka och hoppas att du kommer komma hit "hem" ofta! Och så har vi ju såklart sälen att se fram emot! Kan inte längta mer än vad jag gör!

Fast jag vill inte säga hej då heller. För det är de inte. För vi kommer ses igen. Snart! Och eliten kommer aldrig vara hej då!

(och ska jag erkänna någe så kunde jag inte hålla tillbaka en tår eller två...)

Fråga malin. Hon hade somnat på den tiden från att vi la på tills jag kom till henne (alltså ungefär en 10 minuter, från mitt jobb till henne). Jag kunde inte låta bli att väcka henne och mobba henne lite men efter att vi legat och prata en stund fick visst mina ögonlock också nog och stängde igen sig. (Tur att vi inte är slöa) Så nu, efter en 50 minuters powenap, sitter jag i soffan och väntar på att malin ska göra mat och taggar för spinning!

Jag är trött...

Nu sitter jag på jobbet fast jag inte ens jobbar. Skulle egentligen hit för att ha ett samtal men det missade jag eftersom jag vart så sen. Istället fick jag hjälpa till att duka upp julgodis till vårat julmys vi ska ha efter. Så medans de flesta sitter och har det dära samtalet drog killarna iväg och skulle hjälpa en på toa och jag vaktar godiset. Dörren är stängd och ljusen fladdrar. För en gångs skull känner jag mig väldigt lugn på jobbet. Ja, hela jag är lugn faktiskt. Den där paniken jag hade för några dagar sen känns så avlägsen och stressen inför jul har jag lyckas gömma en stund. Jag vet att saker och ting inte alltid blir som man vill. Men jag hoppas och vet att det mesta kommer lösa sig. Även om det ibland kommer vara lite svårt att acceptera vissa saker...

Idag när jag stod och gjorde iordning mackor åt S drabbades jag av den dära känslan igen. Visserligen hade jag kännt att den fanns där nånstans och lurade men jag var inte beredd på den. Jag ville egentligen bara kasta allt och dunka huvudet i väggen och gråta. Gråta som om det inte fanns nån i närheten eller någon morgondag att vakna upp till. Önskade att jag låg i sängen långt ifrån denna värld, att jag bara kunde stänga av. Istället fortsatte jag göra mackor med gnabbet bakom mig. Orkade varken lyssna eller svara. Lät allt bara flyta på. Jag kände mig tom och ensam. Lyckligtvis kunde jag ta rast efter det och där fick jag min tröst. Där fick jag komma bort några minuter. Stänga av allt och bara njuta.

Nu sitter jag på jobbet och ska snart sluta. Känner mig fortfarande helt tom men hoppas det går över. Ska hem nu å kura ner mig under en filt framför tvn och mysa. Och inte tänka för mycket. Även om jag vet att jag inte kommer lyckas med det...

Hur kan endel låtar få en att få tårar i ögonen för att man inser hur mycket man saknar vissa saker, personer...

Okej jag tror jag har något varannan dags humör för tillfället. Först är jag skit glad och överlycklig för att snön äntligen kommer och vill bara ut ut. Sen nästa dag förbannar jag det och vill ha sommar. Sen kan jag vara helt likgiltig en dag och nästa bara vakna upp och vara överlycklig och sen nästa dag igen vara smågrinig. Visserligen tror jag det just nu beror på att jag fryser och snorar. Tror jag håller på att bli sjuk men det får jag inte. Har match imorn. Måste orka. 

Och så tror jag mitt minne börjar försämras. Jag går runt och har känslor av att jag glömt något eller att jag ska göra saker men jag kommer aldrig på det förens efter jag redan lovat något annat ist. Som idag tex då jag lovat att jobba för en. Jag hade en känsla av att det var något jag skulle göra men kunde inte komma på det. Så det dröjde några timmar tills det slog mig. Jag har ju för fan träning idag! Och jag som verkligen hade behövt få träna. Efter förra matchen ville jag bara ha något lätt.
Sen har jag oxå lovat att vara lite halvt hundvakt ikväll. Utan att riktigt tänka efter om jag ska göra något annat eller inte. Men jaja allt ordnar sig.

Nu är jag trött och ska ladda inför jobb. Hoppas jag får något bra för orkar inte cykla runt för mkt i den här snön (nej är inte bitter på den tycker bara det är mysigare när man frivilligt får gå ut i den och busa...)

Igår orolig, Idag likgiltig och överflummig, imorn ? Vem vet. Sjuk? Pigg? Gladare? Just nu längtar jag iaf bara till sängen och att få sova. Är sjukt trött. Tydligen blir man det av att vara orolig.


Ilband önskar jag bara att jag kunde sluta tänka på det förflutna. Det kommer aldrig bli som det en gång var. Inte nu, inte sen. Det som har varit har varit och det som är gjort är gjort och går inte att ta tillbaka. Känslor är känslor och besvikelser sitter i.




För fyra år sedan var det lika lite snö, fast kallare. Jag mådde bättre fast endå inte. Jag var ledsnare och jag grät mer. Nu är jag lugnare. Jag har hittat en annan ro.

När jag sa att jag ville bli värmd av ett element hade jag inte räknat med att få så många. För det första hade jag ett element precis brevid mig, under fönstret, på högsta värme. Sen kom Maries underbara (stora) vovve och ville få plats i sängen så då var det bara att ge plats åt honom. Det resulterade i att vi låg tre stycken (en hund och två människor) ihopptryckta i en säng med två varma täcken, en stängd dörr och elementet på högsta grad. Härligt! Jag frös iaf inte.

Helgen kan egentligen sammanfattas med några få ord; Helt jävla galet underbar! och att Eliten äger!  Kommentarer är egentligen onödiga och bilderna (som tydligen redan har börjat komma ut) får tala för sig.
Dock tar allt det goda slut nångång och på söndagen var det dags att fara hemmåt. Jag har nog aldrig varit med om en sådan lång bilresa men den kändes nog dubbelt så lång som dit resan. Men väl hemma kändes det skönt att veta att man snart skulle sova. Tills man insåg hur tyst det var. Och hur ensam man kände sig. För jaa, jag saknade redan eliten, saknade några att skratta med (åt?), saknade sällskapet, saknade det hära att inte bry sig eller tänka som man måste göra när vardagen infinner sig. Men men. Snart är det sälen som gäller och då jävlar....

Imorn blir det möta och middag med jobbet så egentligen borde jag väl sova. Fast funderar på att kolla klart på Walk the line först. Känner mig inte riktigt redo att krypa ner under täcket och vila mina blå så får sitta uppe ett tag till.

Tjaaoo