miiillis

I onsdags hände verkligen allt! Jag får reda på att jag troligen, om jag fortsätter som jag gör nu, kommer få mvg i idrott. Jag har aldrig kännt mig duktigare med tanke på att förra året inte gick så bra och jag känner att jag kan vara nöjd och stolt över det betyget! Sen på träningen... Händer det som jag och mailn prata om. Hon skulle komma på en bra anledning till varför jag skulle träna rehab-träning med henne ist för vanlig träning. Dey började i tisdags...jag fick ont i knät och under träningen i onsdags fick jag bara ondare och ondare och tillslut var jag tvungen att kliva av. När jag försöker prata med Marianne e hon väldigt ointreserad och kall mot mig och går iväg medans jag försöker prata med henne (enligt mig men jag kan ju överreagera...). När jag visar på vart jag har ont och när/hur det gör ont säger hon att det troligen är något med menisken i knät.... "Vad gör man för att få bort de då?" frågar jag. "jadu, operation...." svarar hon! Så nu hoppas jag verkligen, verkligen, verkligen!!!!!! att det kommer gå över om jag börjar göra dom övningarna som jag gjorde förra gången jag hade ont i knät! Det känns redan nu bättre så håller tummarna för att det kommer försvinna!!!
Så samma dag som jag fick reda på vad jag troligen kommer få, får jag reda på att jag kan ha något problem med knät....sug!

I övrigt har veckan varit upp och ner. Seg och jobbig för de mesta. De känslorna som har tagit störst plats inom mig är rädslan och besvikelsen...så ere bara...

Nu ska jag snart träna! Sen blire lugn hemmakväll med, vem vet, lite bastu och nån bra film! Och gotti gotti lasagne!