miiillis

4 år. Asså fan fyra jävla år!
Jag har hunnit börja på gymnasiet. Sluta, ta studenten! Jag har fyllt 18 och tagit körkot. Jag har hunnit göra idiotiska val. jag har gjort bra val. Jag har lärt mig mycket. Jag har utvecklats och jag har saknat. Och jag har tänkt. Jag har tänkt jävligt mycket. För mycket.
Hur skulle de vara nu? Hur hade det blivit? Hade jag gjort någe annorlunda om du fanns här.
Jag känner mig stor, men liten. Jag är snart stor. Men du är inte här. Jag saknade dig på studenten. Jag ville höra ditt grattis. Säg att du är stolt över mig. Jag har försökt, men det är inte lätt. Men mitt ord står fortfarande kvar.


"Jag lovar, jag glömmer dig aldrig!"

Den här skönheten ska få värma mig i vinter! Jag hoppas den är varm, den var det idag iaf men vi får se hur det blir sen när det blir kallare. Annars får jag väl kompletera med andra saker så jag blir varm....

Utan väldigt sköna! Trots kyla och snö kan man faktiskt njuta.

För det första är det ett väldigt bra kompliment till mina få träningar, ett sätt att få komma ut å röra på sig ist för att sitta i soffan å få ångest. Sen är det ett bra tillfälle att komma ut med hunden eftersom ingen riktigt vill ut med honom på kvällarna. Men framförallt är det ju ett underbart sällskap jag kommer få i form av Linda. Ett underbart tillfälle för oss att träffas nu när vi inte ses så ofta på jobbet
Jag tror det här kan bli en underbar vana! Jag hoppas det iaf. :)

Sitter och raderar sms från tiden runt studenten och jävlar va jag längtar tillbaka. Sol, värme och lata dagar (oftast iaf)! Brännboll, volleyboll, film halva natten, fest, utvärderingar, sista proven, ångest, lycka, förberedelser, skratt, tårar, fotboll, ännu mera skratt, sola, svettas, grilla, avslutningar, sånger. Listan kan göras lång på saker jag längtar tillbaka till. Saker jag saknar. Tänk då, hur allt bara flöt på. Man längtade till studenten. Och nu...?
Kylan smyger på. Även fast det är underbart när solen lyser i dom gnistrande träden är det inte samma sak. Saker har förändrats. Folk kommer och går. Just nu är det jobbet som styr de mesta. Hela den här hösten har varit ett enda stort hav av förvirrande tankar, känslor och händelser. Fotbollen gick skit, att inse att man inte skulle tillbaka till skolan på hösten var (tro det eller ej) ganska hårt, att inte ha daglig kontakt med alla var skönt tills man insåg att man faktiskt saknar vissa och så vidare...

Det är väl bara att sansa sig och gå vidare. Men den här ångesten är väl endå nått man måste få nångång. När man inser att man aldrig kommer komma tillbaka till den där tryggheten som man faktiskt hadde en gång i tiden. Och när man inser att livet inte är oändligt utan det är nu man ska göra någe med det. Nu när man får fria tyglar. . .

When the sun shine we'll shine together
Told you I'll be here forever
Said I'll always be your friend...

Jag vet inte vad som hände men jag saknar dig. Förr kände jag mig tom när det gick en dag utan att vi sågs, nu är jag glad om vi lyckas ses en gång i veckan. Ibland vill jag bara att det ska vara som förut.

För jag har köpt en vinterjacka! Wohooo... Jag valde mellan två olika, en dunjacka och en skit snygg skidjacka. Det vart ingen av dom för när jag skulle gå hittade jag en annan som satt ännu bättre. Får jag hoppas iaf! På vägen till kassan lyckades jag även ta med mig ett par skidglasögon, jag menar jag har inga och nångång behöver jag kanske några. Vid kassan hittade även mamma ett par tjockare varianter till mina favvo vantar som håller på att gå sönder så dom kastade ja fram på disken oxå. Jag menar, jag vill ju inte frysa om händerna och det var ju endå 20% rabatt.

Så, anledningen till att jag inte gillar att shoppa? För de första får ja sån beslutsångest och är velig som få. Typ, tycker jag verkligen om det här och är det värt de... Sen vill jag ha allt och då blir det för mycket och jag skiter i allt. Sen kanske jag är lite snål också. Eller som jag vill säga, sparsam! Gränsen är hårfin...

Jag är så jävla bitter. Eller ne. Inte längre. Eller. Jo, jag är nog fortfarande bitter. Men inte alls som förut. Då var de illa....
Idag var det match. Den vill jag inte ens tänka på så jävla irriterad är jag. Något kändes fel redan på uppvärmningen. Jag kände mig alltmänt bara fel. Kan ha varit för jag visste att jag skulle iväg eller för jag inte mådde så bra innan inte vet jag. Men det blev iaf inte bättre under spelets gång. Nästan de första jag gör är att servera motståndarna på en gratisboll och en ledning, sug. Jag kom aldrig riktigt in i spelet kändes det som och vipps så var halvleken slut och jag skulle iväg. Kan nämnas att jag hade sjukt svårt att gå. Ville verkligen vara kvar, reparera mitt misstag. Men vad gör man inte.... kanske var bra att jag gick.

Abba konserten var, intressant. De första fem låtarna var ja så bitter att jag inte kunde njuta, mina tankar flöt helatiden iväg på matchen. Min huvudvärk var sprängande och ljudet gjorde det inte bättre. Ibland kunde man inte höra vad dom sjöng utan trummorna överröstade allt. Till råga på allt satt jag brevid två alldeles för entusiastiska fanatiker. Hon klappade och sjöng med i varje låt och han stampade tackten så mycket att hela stolsraden skakade. Tack, tror jag. Men i det stora hela var det faktiskt riktigt kul. Bra show och härliga låtar. Man fick mersmak, abba är faktiskt kult.

Nu ska jag lägga mig och dö i soffan. Trots alvedon och mat försvinner inte blyklumparna i huvudet. Just nu skulle jag bara vilja ha...en kram.

Efter några dagars tröttsamt jobb hade jag äntligen en ledig onsdag. Den dagen spenderades (välförtjänt) i soffan i väntan på spinning och nattjobb på conventum. Nattjobbet bestog av att mellan kl 2-5 plocka ner stolar och bord efter örebrodagen med eliten. Jag måste erkänna att spinning innan man ska vara vaken en hel natt inte är så smart. Efter att vi smällt i oss kycklign, pommes å beasås kom matkoman som på beställning. Trots att man inte gjort någe ansträngande på hela dagen var jag tröttare än döden. Lyckades dock på någe konstigt vis hålla mig vaken genom huvudvärk, massage, film och tv-spel.
Väl där var det bara att sätta igång. Rummet var stort och det var många bord och stolar som skulle bort. Det hade nog gått ganska smärt och smidigt om inte ljus å ljud killarna hade stått å stampat brevid oss och sagt att vi måste få bort allt så dom kunde få ner sina ljusriggar. Som sagt, de enda dom gjorde var att stå och stampa. hjälpa till var visst för mycket begärt. Så kvart i sex fick vi åka hem. En timme efter utsatt tid. Kul!

Torsdagen var minst lika seg som onsdagen men jag lyckades (dock lite sent) komma iväg och spela fotboll. Det var kul men jävlar va trött jag var. Många bollar fick blicken "nejdu dig tänker ja inte ens försöka komma ikapp" utan istället gick jag oftast och bytte. Tror Malin och jag var dom i vårat lag som bytte oftats, härligt.

Idag har jag jobbat och det var segt även det. Lite jobbigt när man vet att det vankas en halv match och sedan stressa iväg till konserthuset för lite abba musik. Och sedan jobb lördag, söndag, måndag.

För en gångs skull längtar jag faktiskt till måndagen. Det är inte ofta... tihi

Jag såg dom och börja tänka på dig. Varför?

Varför e de så svårt.

Det är dom här upp och ned gångarna. För tre minuter sen kunde jag inte sluta le och nu känns det som en stor sten trycker över bröstet...



kladdkakan var iaf god. Jävlar va bra ja e!

Minusgrader när jag vaknade. En plusgrad nu. Jag tackar för att jag fick bilen idag. För när jag är trött (och idag är jag jävligt trött) fryser jag extra mycket och jag hade inte lust att cykla nånstans imorse. Inte nu heller för den delen.
Men trots att jag fryser och förbannar den här kylan (som knappt har visat sitt värsta jag) kunde jag inte låta bli att njuta lite förut. Först skulle jag beskriva vad det var för väder ute för ett blint par och medans jag gjorde det kunde jag inte låta bli att le. "Det är kallt men solen lyser. på vattenpölarna är det is men bara sådär så man precis kan trampa sönder det. Och solen lyser så fint på husen (ja speciellt dom gula husen lyser så vacker i solen sa tanten och jag höll med) träden är kala men samtidigt vacka. Ne, det är inte kallt men iaf friskt och det kommer som rök ur munnen när man andas."  När jag gick därifrån sen kunde jag inte låta blir att kisa mot solen och le. För just då frös jag inte ens....


Ne nu blir det kladdkaka och sen tagga för jobb igen.

Så nu har jag kört spinning igen. Jävlar va skönt de känns efteråt faktiskt. Jag hade faktiskt tom ett leende på läpparna när jag cykla hem. Så nu har jag kört ut lite av min frustration och ångest så nu har jag lugnat ner mig. Har märkt att mitt förra inlägg har gett många reaktioner. Jag vill bara säga att det inte är något farligt, jag var bara väldigt förvirrad och upprörd och trött och tog kanske i lite för mycket.

Nu ska jag duscha, snart, för har glömt bort va de va ja skulle skriva...

Varför fortsätter jag när jag vet att det är fel.
Varför vill jag göra det igen när jag vet att det är det värsta man kan göra.
Varför känner jag ett sug när jag vet vad som kan hända.

Är det kicken, att veta att det jag gör är fel, eller är de nyfikenheten som tvingar mig.

I´m a beautiful lie

Jo vi är bäst! Sörbygruppen äger (som vanligt). Tror det var en från sörbygruppen som vann i varje grupp på bowlingen. Talar inte det sitt tydliga språk?! Det var faktiskt skit kul att bowla idag. Jag trodde man skulle känna sig lite vilsen men alla sprang ju runt mellan banorna och alla prata med alla. Najs! Jag vann i min grupp även fast Maud och Maria gav hårt motstånd (tror dom hette så, jag är ju så bra på namn...)
Sen fortsatte jag, Linda, Atal och Robin en timme efteråt men då tog vinsten ut sin rätt. Både jag och Linda total dog kändes det som. Det gick verkligen inge bra och Atal drog ifrån lite för lätt. Men trotts det kom jag iaf två, tre poäng före Linda så där fick du ;)

Men nu ska jag nog kolla lite film och ta hand om min svullna tumme. Tur att man inte bowlar så ofta!

Ikväll e de bowling med jobbet som gäller! Så nu gäller det att tagga järnet så jag får lite bättre än förra gången (jag skyller på koncentrationssvårigheter, en skadad tumme och en dålig dag). Det lite tråkiga är dock att vi delas in i grupper så jag har ingen aning om vilka jag ska spela med, känns lite läskigt faktiskt.
Men det löser sig eftersom vi (proffsen) har bokat en bana efteråt också och ska köra. Så nu ska jag visa vad jag verkligen går för!
Men jag säger bara ordinarie akta er för vikarierna är ute på krigsstigen!

Nu taggar vi!!!!!!!!!

Discospinning var faktiskt lite kul! Jag var lite skeptisk innan men, ne det var bättre än vanligt iaf. Självklart kommer jag nog aldrig riktigt "älska" spinning men det här är en bra bit påväg.
Och om det var jobbigt? Skoja inte. Jag totalt dog efter pausen! Jag behövde knappt bry mig om ordern att ta det lugnt då jag faktiskt inte hade annat val än att ta de just lugnt eftersom jag knappt orkade runt med tramporna. Energidrinken efteråt var också något nytt. Kul att testa på som sagt och ja jag kommer nog gå dit fler gånger!

Sen fanns de kanske bara ett minus...eller några flera. Dålig luft gjorde det lite svårt att andas men en paus lättade på det. Lite för mycket snurrande lampor för mig då jag redan innan var lite yr men huvudvärken släppte iaf. Nu till minuset, den första låten som går på påminner mig om en annan låt som påminner mig en annan sak åh...jaa...ett fånigt leende följer mig resten av passet...

Jag har noll idéer i huvudet och ett rum i stort behov av städning och "renovering". Även jag känner att jag är i stort behov av lite förnyning. Mitt rum har sett ut så här i en välldans många år och jag börjar känna mig instängd. Oftare och oftare tänker jag på hur skönt de skulle vara att ha ett egat ställe. Mest för att kunna få ha sina egna förråd och sina saker ifred, inte behöva klämma ihop dom i ett redan överfullt rum för att dom är ivägen överallt annars. Jag vill börja om på nytt eftersom det finns så mycket här som jag inte klarar av att slänga ut.

Jag får helt enkelt inte plats och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag känner mig bara tom när jag tittar runt mig...

Imorse stod klockan på 7.30. Anledningen? Jag skulle äta frukost med Lo och Viola. På min lediga vecka! YES! Visserligen höll det på att sluta så illa så jag nästan försov mig men det löste sig. Eftersom jag inte behövde äta frukost var det ju bara att klä på sig å skynda iväg.
Även fast jag inte är en frukostmänniska (om jag inte fått vara vaken några timmar) var det mysigt och gott. Lyckades få ner några mackor och tro det eller ej men jag fick mina efterlägtade bacon. Alltså hur gott är inte bacon på morgonen! Me like!
När Lo sen cyklade iväg till jobbet vid en halv elva tänkte jag försöka vara nyttig och beställa klipptid. Men det slutade så bra så jag klippte mig direkt. Vem kunde tro de. Nöjd vet jag inte om jag är, har inte vant mig än. Tror dock jag kommer störa mig som f*n på luggen men det löser sig! När jag nu endå var på g tänkte jag att jag kunde ju inskaffa ett cykellyse (eftersom jag sparkade sönder mitt förra...) så jag styrde färden mot Lindells. Där inne var det så rörigt så tänkte att "eftersom jag endå är ute och på den här sidan kan jag likaväl dra iväg till tottas". Där fick jag hjälp direkt så nu är jag ett cykellyse (som jag inte kommer fatta hur man sätter dit) och en ringklocka rikare! (eller fattigare?!)
På vägen hem ringde även jobbet så nu ska jag jobba ikväll! Synd bara att jag missar fotbollen då men förhoppningsvis kan jag på torsdag! Eller nästa vecka...

Vem hade kunnat tro att lilla jag skulle kunna vara så effektiv innan klockan ens blivit tolv. Inte jag iaf!

Trots att jag inte tycker om att klä ut mig slutade kvällen endå med att jag på sätt och vis vart det...  

Hemma hos Bernice var det underbart! Hon hade gjort de så fiiint och sällskapet kan inte vara mer perfekt. Det fanns dricka och snacks i överflöd och det var så kul så vi höll nästan inte på att komma iväg. Men efter mycket om och men styrdes våra steg (mer eller mindre rakt) mot kåren. Väl där började min kväll redan i kön. För det första var jag kissnödig så jag trodde jag skulle dö, sen vart jag så irriterad så jag trodde jag skulle explodera och sedan lyckades jag skämma ut mig...igen! Jackorna gick, tack och lov, fort att lämna men sen visade det sig att den första lediga toaletten stank så mycket att jag höll på att spy, fråga bernice. Men eftersom nöden inte har nån lag och jag var dödlig kissnödig var det bara att ta ett djupt andetag och stå ut. Och till råga på allt vart halva min arm nedkletad med något rött när jag störtar ut från toaletten. Nån sa att det var en som var jul men...jag tror det kan ha varit "blod".

Haha. Sen lyckades vi hitta en liten bortsprungen valp som vi eskortera tillbaka till Cruella (som tydligen hade tappat bort resterande 98 valpar så, vet inte om det hjälpte så mycket) och jag vart allmänt förvirrad på alla utklädnader och namn (har jag nämnt att jag suger på att komma ihåg folks namn) och jag hade även världens läge att skämma ut mig igen. Synd (tur?) att jag inte tog det, hade varit kul att se reaktionen, tihi.

Kvällen var underbar och avslutades med en halkig hemgång till linda där jag hämta min cykel. Sedan vart det en försiktig (!) hemcykling i kylan till en varm och gosig säng.
Morgonen efter var ja knappts ens bakis och såg nästan fram emot att stå på mässan i solen!

Jag har även kommit fram till att man inte behöver vara utklädd til vampyr för att vara en. Min hals fick känna på både ett och två och tre bett under kvällen. Det var inte skönt...